30 kr inträde och en märklig svit.

30 kr inträde och en märklig svit.

Straffpunkten Vi är tillbaka med norrortssportens fotbollsblogg ”straffpunkten” där jag – Egil Gustafsson – vädrar tankar om lagen i norrort. Idag med en liten speciell tvist då jag i helgen inte var på plats på någon arena i Stockholm, istället höll jag till i Smålands djupaste skogar där jag fann ett riktigt smultronställe.

 

”Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid.
Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid.”

Vid bibelbältets allra finaste idyll har jag en sommarstuga, ett rött hus med vita knutar. Långt bort ifrån TV3s sändning av Champions League och Daniel Nannskogs analyser av den stundande uttagningen av EM-truppen. Men mitt i lugnet kommer jag på den briljanta idén, ”gå på fotboll”. J-Södra i Allsvenskan? Nä, de spelar på söndag. Vimmerby IF i Div.2? Nä, för långt. Örserums IK i Div.6? Nä, det spelar på bortaplan mot Gripenbergs BK. På Smévallen. Vart ligger det? Vi frågar släktingar, ingen vet. Vi kollar GPS:n, inget där heller.

Till slut hittar vi en adress, vi åker dit.

– Har du med dig kontanter? frågar jag med halvt intresse

– Nej. Men, det kan ju inte ta betalt i Div.6? Eller?

Vi tar med oss en hundring utfall att. Tur det.

”Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid.
Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid.”

Vi hittar till Gripenberg, strax innan Tranås svänger vi vänster vid en bensinmack. Vi tycks vara inne i ett bostadsområde. Icke, byn Gripenberg har 300 invånare och blir inte större än såhär. Väl framme vid planen frågar en kvinna oss om vi ska se på fotbollen, vi kollar ovetande på henne samtidigt som hon förklarar att inträdet kostar 30 kr per person. Vi betalar och parkerar bilen. 38c262_d92b7279e4dd4433ace96d5e3c2c2c03

Idrottsplatsen var inget skrytbygge om man säger så, en träläktare med plats för 50 personer, lite halvt slitna bänkar här och var, några picknickfiltar och en kafeteria. Gräsplanen (självklart gräs) låg mittemellan en aktiv åker och ett villaområde, lite längre bort kunde man se ungdomslagens 7-mannaplan (även den gräs såklart). En doft av gödsel, nyklippt gräs och varmkorv fyllde min näsa, perfektion.

Publiken började anlända på sina cyklar, ”30 kronor tack”. Jag fick det till 50 stycken betalande + 20 småungar. Imponerande, mycket imponerande. Med våra mått mätt då. Enligt lokalbefolkning är väl detta en vanlig fredagskväll med trevlig fotboll och sällskap.

– Är inte det där Magnus grabb?, säger en av gubbarna bredvid mig. Dessa gubbar satt bredvid mig under matchen och talade om allt mellan himmel och jord, eller ja iallafall allt mellan J-Södra och Gripenbergs BK.

Det är svårt att förklara hur pass mycket idyll detta var, men bara en sådan kommentar gjorde hela min långhelg. Svårt att förklara varför, ni som förstår ni förstår.

”Bussen till Stadsparksvallen, avgick 20 i 6.
Jag hade med mig min pipa och ett paket kex.
Södra låg på nionde plats när det blåstes till spel.
Matchen började med att Kocken passade fel.”

Ska man sammanfatta matchen lite snabbt. Inget finlir. Spelarna hade varken kontroll över bollen eller sig själva. Det handlade mest om långbollar som rann ut i sanden och krockar på mittplan, vissa spelare hade dock fina löpkvalitéer men inget spelmål kom. Istället skulle alla mål komma från fasta situationer. Matchen slutade 1-4 till Örserums IK, frisparkar, straffar och hörnor avgjorde matchen. Men ingen skam i det! Ack så underhållande det var! 38c262_2f5c7a4c647d4bd6b73e8f29035639d6

Det jag istället tar med mig från denna match är:

Synen på entréavgiften nere i skogarna är helt annorlunda från vår (Stockholms). Där ser man entrén som en nödvändighet, ett måste för att byn ska kunna ha kvar sitt fotbollslag och för att man ska kunna få se på lokalidrott. Allsvenskan eller Div.6, det spelar ingen roll. Vår syn är lite annorlunda, ska vi betala 30 kr så ska vi ha valuta för pengarna, det ska antingen vara bra fotboll, bra resultat eller en hög serie. Dags för den inställningen att förändras?

Synen på domaren. Respekten som spelarna visade mot domherren i denna match var skolbok, det delades ut två röda och sju gula kort. Det märktes knappt. Ingen skrek, sa emot, varken tränare eller spelare. Man accepterade domarens beslut och matchen kunde gå vidare, här uppe hade avbytarbänken kokat och spelare hade slängt glåpord tvärsöver planen. Så även jag. Ett beteende som måste förändras.

Nej, jag bockar och bugar för båda lagens respekt mot den ensame domaren som tvingas ta blixtsnabba beslut. Bravo.

”Grimsås fick till ett skott, som målvakten tippade ut.
Och hörnan las, men Nordström fick tag på bollen till slut.
Södras anfall var bra, men mittfältet kom i kläm.
När matchen var över, hade Grimsås med sig 2 poäng hem.”

Det finns en hel del jag skulle kunna skriva om från just den matchen, men jag antar att ni läsare inte är lika intresserade som jag.

Kort och gott, det finns massor vi i huvudstaden skulle kunna ta lärdom av från Sveriges lägre serier ute på landet, speciellt i Småland. Hit kommer jag tillbaka, till mitt egna lilla smultronställe.

”Det spelades bättre boll, på Gunnar Nordahls tid.
Det spelades bättre boll, på gräsplanen hemmavid.
Det spelades bättre boll, innan dom unga tog vid.
Det spelades bättre boll på gräsplanen hemmavid.”

IK Frejs märkliga svit 

IMG_7217
På söndag tar Frej emot Trelleborg.

Det går ju inte att ha en fotbollsblogg utan att nämna Frejs märkliga svit, tre oavgjorda resultat på rad. Alla tre har slutat 2-2. I alla tre har Täbylaget haft ledningen fram till 86′ då kvitteringsmålet har gått i nät. I alla tre har Oke ”Åke” Akpoveta gjort både assist och mål. Mot Varberg, mot Sirius och mot Ljungskile. Vad är det som händer? Är det gud som spelar ”kyrkråttorna” ett spratt? I ärlighetens namn har jag ingen aning, att ”Åke” gjort både assist och mål i alla tre matcher handlar nog bara om en ren tillfällighet (och skicklighet av Åke såklart). Men att man släpper in den där sista baljan med endast fyra minuter kvar att spela handlar om något annat. Täbylaget har inte lyckats knuta ihop säcken och stänga matchen, trots fina målvaktsinsatser av Marko och anfallssuccé av ”Åke” så är man nu inne i en kritisk period.

Som jag även nämnt i tidigare bloggar kan tapp i slutskeden av matcher sätta sig i bakhuvudet, det gäller då att hitta därifrån så snabbt som möjligt. Jag personligen har mycket erfarenhet av att spela i lag där sena kvitteringsmål och tappade ledningar är vardag, det är varken lätt att ta sig ur eller kul att vara inne i en sådan fas.

Dessa tre matcher kommer nu framöver göra sig påminda varje gång klockan tickar in mot matchminut 86′, på söndag mot Trelleborg måste spelarna bevisa för sig själva att de kan stänga en match utan att tvingas hålla andan de sista fem minuterna.

Återigen noterbar är Lukas Sunesson som igår (onsdag) klev in i startelvan (som jag förutspådde i senaste bloggen), det blev ungefär en timmes speltid för 17-åringen. Kul för honom och för klubben.

Ny helg, nya möjligheter.

Egil Gustafsson
egil@norrortssporten.se

skribent

Kommentarer

Kommentera