Framgångar, motgångar och derbykänslor!

Framgångar, motgångar och derbykänslor!

Vi är tillbaka med ännu en blogg-torsdag! Bloggen ”straffpunkten” där jag, Egil Gustafsson, vädrar tankar om våra fotbollslag i norrort. Denna vecka med ordet ”derby” som huvudämne.

Jag har precis lämnat TV-soffan, ”Merseyside-derbyt” mellan Liverpool och Everton stod på schemat. Fyrtiotusen Liverpoolfans ställer sig upp och applåderar Jürgen Klopps män, man vinner med 4-0 i ett av Englands mest klassiska derbyn. Stämningen verkade vara på topp, helt utan bengaliska eldar och slagsmål. Dock låg biljettpriserna någonstans mellan jättedyrt och skrattretande. Hmm..

I tisdags möttes Södermalm och Östermalm, även där verkade stämningen vara på topp, dessutom låg biljettpriserna på en hyfsat rimlig nivå. Men bråk uppstod och en känsla av hat låg i luften.

Så vad gör man då när Premier League är för alldeles för dyrt och när Allsvenskan bjuder på hat-stämning? Jo, man cyklar ner till Enebybergs IP, Vaxö IP eller Norrvikens IP och kollar på fotboll där det handlar om just det ett derby ska handla om, smågnäbb och fotboll.

 

Men innan vi går in på det så ska vi redogöra hur det gick för våra flaggskepp i norrortsfotbollen, Frej och AFC.

Runnemo---Oke
Helgens målskyttar för Frej, Runnemo och Oke. (Arkivbild)

IK Frej åkte till klassisk fotbollsmark, Stora Valla, där Degerfors såklart stod för motståndet. Rent historiskt ska det vara Degerfors som har favoritstämpeln i ett sådant möte, men trots det så är det bortalaget som tar initiativet i matchen. Man leder med 0-2 efter endast 33 spelade minuter, förhoppningarna höjdes till skyarna och jag trodde länge på säsongens andra Frej-seger, så var dock inte fallet. DIF lyckas vända på matchen och i 81:a göra 2-2. Men trots poängtappet får Frej hålla huvudet högt, man har många fina tendenser att plocka med sig. Man måste dock också se över varför man tappar matchen i andra halvlek, det får inte bli en vana eller sätta sig i bakhuvudet.

Oke Akpoveta har imponerat med två mål på tre matcher, det pratas om kontraktsförlängning vilket inte är helt fel. Blir spännande att följa Oke under säsongen, kan han bli Frejs nye målspottare/nyckelspelare?

Athletic FC fick i helgen bita i gräset mot det forna laget Trelleborg på bortaplan. Det blev säsongens första förlust, något som förvånade mig. Inte bara för att Trelleborg är nykomlingar utan även för att AFC har inlett starkt mot tufft motstånd. Man hänger dock kvar i toppen av tabellen tillsammans med Sirius, Halmstad och Ängelholm. Ska man studsa tillbaka från den här förlusten krävs det en seger på hemmaplan mot Ljungskile. Av vad det verkar så var inte marginalerna på AFC:s sida, ska man vara ett topplag så måste man ha lite ”stolpe in”, huruvida  Özcan Melkemichel kan se till så att bollen hamnar på rätt sida av ramen återstår att se. Fortsätter man med det offensiva spel som man står för så kommer trepoängarna rulla in igen.

Sollentuna FF, som spelar i Div 2, spelade sin hemmapremiär borta på Skytteholms IP. Varför man spelade på ”Skyttan” är för att den egna gräsmattan inte är spelbar än, men snart så kommer sommaren och gräset lär växa högt på Sollentunavallen. Förhoppningsvis redan mot Västerås IK om två veckor.

Det blev en promenadseger för SFF mot nyuppflyttade Sundbyberg, man kontrollerade matchen och fick nätet att rassla med jämna mellanrum. Sundbyberg får in en reducering via straff i slutet av matchen men blev aldrig något riktigt hot. Sollentuna verkade ha glömt förra veckans ”fyra mörka minuter” mot Skiljebo, vilket är, som jag också nämnde, mycket viktigt för hela säsongen. Man får fortsätta med det stabila spelet och ta nya poäng mot Boo på bortaplan. Fortsättning följer.

 

Tillbaka till derbytankarna.

Ja, jag är kanske lite gammalmodig, kanske lite tråkig eller bitter. Men för mig ska ett derby handla om lite smågnäbb, en sen tackling, fyra, fem gula kort, mycket publik på läktarna, ett tursamt segermål och sedan ett handslag efteråt. Utan några ”hard feelings” som det heter. Så ser i iallafall derbymatcherna ut i Sveriges lägre divisioner.

I derbyt mellan Enebyberg och Täby var det de sistnämnda som drog det längsta strået, dock efter två fasta situationer. Av vad det verkar så vill/ville Täby spela en sådan fotboll, ett tätt försvarsspel med snabba kontringar och livsfarliga hörnor/frisparkar. En lyckad spelidé denna omgång, frågan är hur långt det räcker och om man kommer hålla kvar vid den taktiken? Men vissa lag varken kan eller ska vara ett bollhållande lag så det är ingen skam i att spela smart

Täby mot Hammarby. (Arkiv)
Täby mot Hammarby. (Arkiv) 

I helgen tar Täby emot Upsala i årets första hemmamatch på Tibblevallen.

 

Ett derby i U19-serien fick vi också, mellan Sollentuna och Täby. Täby har imponerat under säsongsinledningen med fint spel och fina resultat, totalt fyra poäng mot toppfavoriterna Hammarby och AIK, men tåget stannade upp redan efter tre stationer. Man åkte till Norrvikens IP och mötte ett Sollentuna som hade 0 poäng efter 2 omgångar, 3-1 slutade matchen till hemmalaget. Vad detta berodde på är svårt för mig att analysera då jag inte var där, men resultatet kan vara ett tecken på att U19-allsvenskan kommer bli en tät serie i år. Eller så är det ett tecken på att Täby måste höja sin lägstanivå, när man har spelat på sin högstanivå så har man kunnat spela runt lag som Hammarby men nu blev det istället bottennapp. Revansch kan de utkräva mot Vasalund redan ikväll, torsdag, och på söndag mot Djurgården. Men för att kassera in sex poäng de båda matcherna krävs matcher på högstanivån. För Sollentuna U19 väntar Älvsjö på lördag.

 

I Herrar 4 Norra spelades det också norrortsderbyn, Vaxholm mot Viggbyholm var först ut. Den innehöll väl allt, rött kort, två självmål, nervösa slutminuter och kamratliga handslag efter matchen.

Vaxholm, som fick beröm för sitt passningsspel, chockstartade med ett snabbt mål, Viggan svarade nästan direkt med en straff av Janne Tauer, sedan gör en rödklädd sjävmål, sedan gör en blåklädd självmål. Ungefär så såg första halvlek ut, i andra handlade allt om att behålla poängen, men hela tiden låg den där derby-känslan i luften. Publiken på Vaxö blir nämligen extra insatta när Viggbyholm kommer på besök, matchen slutar 2-2 och ännu ett lyckat norrortsderby var slutspelat.

På Tibblevallen mötte Täby City Sollentunas B-lag, även fast det inte riktigt blev en derbykänsla över den matchen så var den jämn och hård. City överraskar mig varje gång, man hittar varandra på ett fint sätt i anfallsspelet och bollhanteringen är alltid över förväntan. Men det som stoppar City från att ta klivet upp är ambitionen, man kliver ut planen ungefär tio minuter innan matchstart och skjuter lite som uppvärmning. Dock imponerande att man trots det håller måttet, men skulle man vilja så kan man bli ett topplag i fyran. Matchen slutade 3-3.

 

Vaxholm mot Viggan.
Amadeus Nilsson mot Jan Tauer.

Men vad har dessa derbyn gemensamt? Fotboll. Man spelar fotboll och för publiken räcker det. Det behövs inga slagsmål eller hotfulla kommentarer för att skapa den där derbystämningen, visst kan det bli smågnäbb mellan spelare/ ledare, visst kan det bli lite extra irriterat på planen men när domaren väl sätter pipan i munnen så är allt glömt. Livet går vidare och ingen tänker mer på det. Men detta koncept verkar de större klubbarnas supportrar ha missat… Nej alla borde ta en tur till Vallentuna IP på lördag för att få se hur ett riktigt derby ska se ut.

 

Äntligen är ALLA serier i full gång, sommaren ligger runt hörnet och nya derbyn är på ingång i norrort.

Ny helg, nya möjligheter.

 

Egil Gustafsson

egil@norrortssporten.se

Kommentarer

Kommentera