Mycket snack, lite verkstad

Mycket snack, lite verkstad

EM 2016 är över. Efter en fyraårig väntan på ett mästerskap så var det äntligen dags. “Sista sommaren med grabbarna” som någon sa… Det skulle bli det perfekta slutet för en av Sveriges största idrottsnamn någonsin. Och för Isaksson. Och Källström. Och Hamrén.

 

Nervdaller mot Danmark, Zlatan avgör och hela nationen går ner på knä. Äntligen ska vi få se ett mästerskap igen, efter fiaskot i Polen/Ukraina 2012. Det kan inte bli bättre, ett sista sommarlov med sol, sill (trots att jag inte äter sill) och EM-fest. Nu sitter jag i ett gråmulet Falmouth, England, med en Cherry-Cola i ena handen och en ilska i den andra.

Pang! Så var det över.

Tre matcher.

Fyra års väntan och så tar det slut efter tre matcher!?

Tji fick jag för att vara optimistisk…

 

Men sådan är idrotten. Ibland sker det mirakel men oftast står man där, besviken och lite halvarg. Vilken tur att solen går upp imorgon också.

bild1

I ärlighetens namn så tror jag inte Sverige kunde göra så mycket mer. En dålig match mot Irland och två bra matcher mot toppnationerna Italien och Belgien. Mot Italien handlar det om minuter, mot Belgien handlar det om millimeter. För sådan är idrotten.

 

En ilska som inte har försvunnit är dock ilskan mot individualismen.

Jag saknar ord, detta blir svårt att förklara.

 

Hyllningarn haglar över en av Sveriges största idrottsnamn någonsin. Zlatan. De har de gjort i många år nu. Det blir fånigt.

“Zlatan ÄR Sverige”, “Synd att resten av laget inte lever upp till Zlatans nivå”, “Träningen börjar när Zlatan kommer”.

 

Det är respektlöst, respektlöst mot resterande spelare i LAGET. Alla som bidrar till stämningen, skratt i omklädningsrummet och krigandet ute på planen.

Nej, jag tror att detta fokus på Zlatan och på att det är HAN som ska frälsa oss blev vårt fall. Vi satte krokben för oss själva.

Han lovordade sig själv, pratade om att han bara “värmde upp”. Sagan skulle få sitt slut. Istället kom det tre plattmatcher, varken slit, vilja, bolltrolleri eller ett leende från ”Z”:s sida.

 

Jag vill påstå att han var en av Sveriges svagaste spelare i detta EM. (Är dock också medveten om att han var väl uppvaktad av motståndarna)

 

Jag begär inte att han ska göra cykelsparkar eller hattricks i varenda match. Det begär jag inte av någon, alla gör plattmatcher, alla har dåliga dagar. Men det jag begär är att man sliter, krigar och vill. Speciellt om man är lagkapten, i sin sista internationella match.

 

Men denna kritik är inte bara riktat mot Zlatan, den är även mot de svenska supportrar som sitter och “tycker synd om Zlatan för att han har så dåliga spelare runt omkring sig”. Klart som f*n (ursäkta språket) att alla spelare i ett lag kommer hålla olika nivåer, det är därför man INTE ska bygga eller fokusera ett lag kring EN spelare. För att det är TILLSAMMANS man får ett vinnande LAG.

Elva individer som under nittio minuter blir till en och som tillsammans gör felpassar, som tillsammans förlorar, som tillsammans vinner, som tillsammans missar en straff.

För sådan är lagidrotten.

 

Skäms på er som pekar ut Zlatan till konung eller till syndabock.

Skäms på er som tar jaget för laget.

 

Sveriges herrlandslag i fotboll får 5/10 i betyg av mig under EM 2016.

 

Vilket betyg får Zlatan? Ointressant.

Vilket betyg får Källström? Ointressant.

Vilket betyg får Ekdal? Ointressant.

 

Nej, nu ska jag heja fram Island från den lokala puben “The Queens Arms”, och förhoppningsvis får vi se ett mirakel.

För sådan är idrotten.

Ny helg, nya möjligheter.

/Egil Gustafsson

(Stort tack till Andreas Isaksson för hans tid i blågult, ständigt stabil och lojal trots all kritik han har fått utstå. Även tack till till Kim Källström, Zlatan Ibrahimovic och Erik Hamrén)

Kommentarer

Kommentera