Seriestart och Nervdaller

Äntligen är vi igång med fotbollssäsongen och fotbollsbloggen på riktigt, och vilken första helg det blev. Vinster, förluster och poängtapp.

annonsrektangel

Nu är vi äntligen tillbaka med fotbollsbloggen ”Straffpunkten” där jag, Egil Gustafsson, nu har tagit över stafettpinnen efter William Grönlund. Men vem är jag då?

I mina, väldigt romantiserade, drömmar så vandrar jag med händerna bakom ryggen ner till Lövåsvallen där de gamla tjommarna står vänligt och väntar på att dagens match ska blåsa igång. Jag betalar en tia för lotten, en tjuga för Bullens varmkorv och går nöjt bort till bänken där jag brukar sitta. Självklart är gräset på planen grönt och solen på den blåa himlen gul. Nu tror ni säkert att jag är någon 70-årig gubbe från en gammal bruksort i Dalsland? Men icke, jag är en 17-årig gymnasieelev från Stockholm som på fritiden sparkar boll i ”fyran”.

Det var lite kort om mig, nu till det väsentliga.

Foto: Egil Gustafsson.
Foto: Egil Gustafsson.

IK Frej , som imponerade på mig i matchen mot IFK Göteborg, stod för en skräll mot förra årets seriefyra Assyriska FF. Trots statistisk underlägsenhet så levererar man ett fint resultat i första hemmamatchen, och med det i bakhuvudet så kan man blicka framåt med entusiasm. Frej kan, som jag tidigare också nämnt, flytta på vilket motstånd som helst om man spelar efter sin förmåga. Framtiden lär utvisa huruvida man kan bibehålla kontinuitet i resultaten och i spelet, lyckas coach Bartosz med det så kan det bli en intressant säsong på Vikingavallen.

Något som dock förvånade mig var publiksiffran som landade på 1010, vad hände där? Under en helt vanlig seriematch jovisst men inte i en hemmapremiär, jag tycker nog att vi saknade minst 400-500 stycken till på läktarna. Nej, där får Täbyborna sig en hemläxa.

AFC stod även de för en resultatmässigt bra hemmapremiär, 3-0 mot GAIS är inte fy skam. GAIS, som helgen innan hemmaslog Frej med 2-0, fick se

Rinor Nushi har skrivit på för AFC United ytterligare en säsong.
Rinor Nushi har skrivit på för AFC United ytterligare en säsong.

sig besegrade på Skytteholm. Det innebar att AFC nu har full utdelning efter två omgångar, frågan är om man nu ska börja förväntas sig vinster av AFC? Anrika Trelleborg väntar och tar man även tre poäng där så borde nog Özcan & Co vänta sig att man ska börja kriga för topplaceringarna. Spelmässigt är det svårt för mig att analysera något då jag inte har sett Athletic spela i år, det ska det dock bli ändring på. Förhoppningsvis inser även flera andra att det spelas superettanfotboll på ”Skyttan”, 632 är en bättre siffra än vanligt för AFC men med tanke på hur pass högt upp man spelar så borde den höjas ytterligare en nivå till. Menmen, jag om någon vet hur svårt det är att locka folk till fotbollsmatcher.

Sollentuna FK spelade sin premiär mot Skiljebo i lördags, och vilken nagelbitare det blev. Efter en imponerande hat-trick (som om inte alla var det) av Mikael Thorstensson i SFK så tappade man sin bekväma tvåmålsledning till 3-3 i 93′ och i 94′. Men trots en poäng i premiären så känns det såklart som en förlust för Sollentuna, att tappa en ledning på det sättet är aldrig en rolig upplevelse, varken fysiskt eller psykiskt. Sådant KAN sätta sig i huvudet och om det väl sitter där är det svårt att bli av med, så det bästa för Sollentuna i detta läge är att inte gråta över spilld mjölk utan att istället lägga fokus på hemmapremiären mot nykomlingen Sundbybergs IK.

IFK Vaxholm i Div 4 tjyvstartade sin serie med en hemmapremiär, 202 åskådare bevittnade IFK Viksjö göra 1-2 i matchminut 88′. Ett inte alltför ovanligt förekommande moment i Vaxholm då man gärna släpper på tyglarna de sista minutrarna och gör en stabil match onödigt spännande. Ett så kallat ”Vaxholmssyndrom”. Men precis som Sollentuna så måste man glömma det gamla och blicka framåt, man måste stabilisera spelet och bibehålla det matchen igenom. Annars blir man sårbara.

I helgens spelas ett lokalderby mellan Vaxholm och Viggbyholm på Vaxö IP, det brukar bli intensiva och roliga möten lagen emellan. Det återstår och se om Vaxholm lyckas lyfta sig och hålla tätt.

Foto: Egil Gustafsson
Foto: Egil Gustafsson

I U19 Allsvenskan, som jag har lite bättre koll på spelmässigt, så blev det en stabil seger mot Hammarby för norrortslaget Täby FK. Det var ingen publikstimulerande match om jag ska vara helt ärlig men tre poäng är alltid tre poäng. Något som dock drog till mig intresse var snacket från sidan. Jag stod på olika ställen under matchen men hade alltid samma samtalsämne i örat, ”han är bara här nåt’ år till”, ”han är här för att utvecklas” och liknande. Av vad kunde avgöra handlade det mest om Hammarbyspelare, men oavsett så blev jag förvånad över hur många som endast såg sitt lag som ett delmål i en större resa utomlands. Nu är det kanske jag som drar förhastade slutsatser eller är för gammalmodig men kanske var det just den inställningen att ”laget går för jaget” som gav Täby seger i söndags. Men vad vet jag. En vidare analys lär behövas.

Nu väntar en helg fylld av ny fotboll i norrort. Div 4 startar, Frej åker ner till Stora Valla, AFC utmanar Trelleborg, Sollentuna tar emot Sundbyberg och Täby U19 möter Sollentuna U19 i ett norrortsderby.

Ny helg, nya möjligheter.

Egil Gustafsson

egil@norrortssporten.se

tipsa-redaktionen2

One thought on “Seriestart och Nervdaller

  • 15 april 10:34, 2016 at 10:34
    Permalink

    precis. Laget är alltid för jaget. Bra att vi uppmärksammar det!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Facebook Auto Publish Powered By : XYZScripts.com